Bestiga Kebenekaise och återhämtning på ishotellet i Jukkasjärvi

Jonas Parandian  |  Publicerad 2017-08-03 20:36  |  Lästid: 3 minuter

Vi flög upp till Kiruna från Arlanda. På flygplatsen hämtade vi en hyrbil och körde hela vägen till Nikkaluokta och parkerade bilen på långtidsparkeringen, tog på oss regnställ och ryggsäckar och började vandra med siktet inställt på Kebnekaise.

Dagen innan avfärd hade min vän Calle vaknat upp med feber men trots att han var sjuk och hängig så tog han täten och pinnade på med en jäkla fart.

På 4 timmar var vi framme vid Kebnekaises fjällstation. Bastu, mat och sen vila. Vi ville vara pigga till dagen därpå när vi skulle upp till toppen.

Strax före klockan sex klev vi upp. Calle mådde lite bättre. Vi förberedda matsäck, kaffetermos och vatten. Packade ner lite ombyte i vattentäta packpåsar, extra underställ eftersom det regande rejält.

Njuter av utsikten och trötta lårmuskler. Snart på toppen.

Klockan sju så startade vi toppturen. Vi valde att gå östra leden och med oss hade vi en supertrevlig guide. Den östra leden är lite äventyrligare och innehåller en del klättring.

Vi gjorde ett par kortare vattenpauser om 5 minuter och en liten lunchpaus på en kvart där vi bytte om till torrt, åt lite proviant och tog en skvätt kaffe. Vi stannade så länge att vi precis började att bli kalla och frysa innan vi fortsatte vandra för att få tillbaka värmen.

Det var väldigt fint att ta sig över moränryggen och sen vandra längs med den stora glaciären och se alla dennes årsringar som sträckte ut sig efter varandra.

Efter att ha lämnat glaciären bakom oss så klättrade vi upp längs ett ganska brant parti. Relativt enkel klättring men regnet gjorde stenarna lite halare och allt blev lite klurigare.

Vi klarade oss upp till toppen och trots regn och dålig sikt så kunde vi njuta av hela toppturen.

Att komma ner gick desto snabbare. Vi drog upp regnbyxorna så högt vi kunde, stoppade in jackan och sen åkte vi på rumpan ned för snön. Det gick fort!

Vi var tillbaka i fjällstationen knappt 10 timmar senare och fortfarande vid gott mod.

View this post on Instagram

❄️🏔⛏I dag besteg jag Sveriges högsta berg för första gången. ✔️ Kebnekaise, 2104 meter över havet, tillsammans med min vän @cjacobsson Vilken kämpe och en riktigt fin vän! 💙 Vet ni?! För två dagar sedan låg han däckad i feber, dagen innan vi skulle flyga till Kiruna, men vägrade att kasta in handduken. Han körde på med alla möjliga husmorskurer och konstiga knep för att tillfriskna på en dag. Han drack litervis med vatten. Han gjorde teer med ingefära och vitlök. Han tog Treo och badade tuffa långa bastubad och sov. Dagen efter när vi skulle flyga till Kiruna så kände han sig något bättre. Men fortfarande vissen, hängig och febrig så istället för att gå 19 km från Nikkaluokta till Kebnekaises fjällstation tänkte han ta helikopter den sträckan för 850kr och sen sova hela dagen och hela natten och hoppades vara frisk till dagen därpå, topptursdagen! Men vet ni vad som hände när vi kom till Nikkaluokta? Istället för att bli skjutsad av helikopter så tog Calle täten. Han pinnade på och det i ett väldans tempo så vi var framme i Nikkaluokta på dryga 4 timmar. Men sen slocknade han med feber stackarn. Fast imorse så vaknade han upp något piggare och starkare än igår och vi går upp och ner för Keb på under tio timmar i regn. Han är alltid positiv. När andra ser hinder så ser han alltid möjligheter. En riktig ja-sägare. En kämpe och äventyrare ut i fingerspetsarna. Alla borde ha en Calle i sitt liv! 🔝💯 #kebnekaise

A post shared by Jonas Parandian (@naprapatjonas) on

Men dagen därpå så var Calle hängigare igen och vi bestämde oss för att ta helikopter tillbaka till Nikkaluokta för att inte slita ut honom helt och hållet. 850kr per person och några minuter senare var vi tillbaka på långtidsparkeringen.

För att optimera återhämtningen så bestämde vi oss för att åka till Ishotellet i Jukkasjärvi. Båda har alltid velat testa att övernatta i ett rum av is men vi har liksom aldrig haft vägarna förbi tidigare. Men nu så låg ju hotellet bara knappa timmen bort.

Vi hade tur. Det här är första säsongen som de har isrum även om sommaren. Och allting drivs av solenergi. Genialiskt, för sol om sommaren är ju inte ett problem så högt upp i landet #midnatssol

Det var sagolikt att kliva in i ishotellet. Jag kände mig plötsligt som Jon(as) Snow, Lord of Winterfell and King of the North! 😀

Här sov jag som en kung… King of the North.

Kontrasterna att kliva in i ett rum av is efter att ha varit ute i sommarsolen var större än jag väntat mig. Kylan kom som en chock. Ett tag så undrade vi om vi skulle klara av att sova en hel natt i det kalla isrummet.

Många fina konstverk och isskulpturer som prydde rummen.

Det visade sig att jag skulle få den bästa nattsömnen på väldigt länge. Det var mörkt och kallt men med sovsäckarna man fick så blev det perfekt. Lite kallt om nosen men annars bara friskt och lugnt. Morgonen därpå vaknade vi upp helt utvilade. Den perfekta återhämtningen efter en topptur på Kebnekaise.

Jag laddade upp med fire breaths, olika andningstekniker, för att få upp en inre värme.

Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar